Jag och Allis gick på shopping runda, och stakars Ulf fick följa med som svans med Kean.

I alla fall så gick vi in på Monki där det va super rea!

När vi skulle gå in i provrummet så sa Allis:

Linn har du någon gång varit in på ett sånt här provrum?

Jag: ööö neee?

Allis: du kanske blir förvirrad.

Jag: va, jaha…

Och jag klev in och blev verkligen förvirrad!!

Kean har haft falsk krupp igen och efter det fick han ”riktig” hosta och har hostat, han fick feber som tur va gav med sej.

Men han blev inte bättre utan började låta rossligt då han andades och man såg att han tyckte att det va jobbigt.

Igår kväll så vart det värre han andades fort och det pep när han andades så vi åkte in.

Där kom läkaren fram till hans ena lunga lät tät sa hon, men då tycker jag att det borde vara värre?...

Iallfall så ringde läkaren till ett större sjukhus som ligger 1,5 mil bort för att se om vi skulle in på barnsjukhuset. Som tur va så började dom behandlingen där då han fick andas in luftvigdande och slemlösande.

Sköterskorna tycke han va underbar (som han alltid är) och så duktig på att andas i mask.
Dom hade inte varit med om att nån liten hade suttit så stilla.
Det roliga med det hela va att han tyckte om det!

När hon tog bort masken så ville han ha den, han sträckte efter den och satte den mot sin mun!



Älskade vän inget får ju hända dej!

Ida bor nu mera hos Vanja där hon verkligen stortrivs! hon älskar det, hundarna som bor där och hundarna som bor där till och från, hon har sin flock och kan inte släppa barnen ur siktet, hon älskar verkligen dom!


Men det går inte en dag utan att jag tänker på henne! det gör inte det!
Jag älskar henne över hela mitt hjärta, varje dag fäller jag minns en liten tår i tanken på att jag aldrig mer kommer att ha henne hos mej som jag brukar.

Det går inte, det går inte för att jag kan inte offra min kärlek! Min livs kärlek! Ulf! 
Han är ju allergisk och fast det har funkat bra ett tag så funkar det inte i längden, han hatar det, han hatar att han är orsakerna till att det är såhär, å jag förstår att han känner så.. 

Ida hade varit det bästa för Kean att växa upp med och kasta boll med och gå ut och gå med, men det går ju inte.


Ida har hoppat mellan Vanja och Emily då jag va gravid, då jag mådde som mest illa och kunde inte ta ut henne på långa promenader, då jag fick blodtrycksfall, då Kean kom till världen, det va då jag insåg att Ulf mådde bättre, då insåg jag att vi inte kan ha kvar henne, men jag vägrar att sälja hon, vill inte! vägra!! Kan verkligen inte avliva henne, det finns inte ens som sista utväg!

'Ne då behåller vi henne' sa Ulf, men jag viste ju att det inte gick heller...

Nu bor hon hos Vanja! och jag ångrar inget! 

Ida kom "hem" några dagar då hon hade varit borta läänge, och då insåg jag att hon hälsar på hos mej, det va nästan som om att hon sa det, jag märkte på henne att hon ville ut, till hennes flock, på gården få springa som hon vill å bara ha koll på allt!

Jag såg också att hon aldrig någonsin i hela hennes liv att hon kommer att glömma mej, inte ens efter hennes liv, Jag kommer aldrig glömma henne heller.

Hon har varit där för mej hela tiden, vi tillsammans har gått igenom saker som inte många hundar och deras ägare har gått igenom.