Ida bor nu mera hos Vanja där hon verkligen stortrivs! hon älskar det, hundarna som bor där och hundarna som bor där till och från, hon har sin flock och kan inte släppa barnen ur siktet, hon älskar verkligen dom!


Men det går inte en dag utan att jag tänker på henne! det gör inte det!
Jag älskar henne över hela mitt hjärta, varje dag fäller jag minns en liten tår i tanken på att jag aldrig mer kommer att ha henne hos mej som jag brukar.

Det går inte, det går inte för att jag kan inte offra min kärlek! Min livs kärlek! Ulf! 
Han är ju allergisk och fast det har funkat bra ett tag så funkar det inte i längden, han hatar det, han hatar att han är orsakerna till att det är såhär, å jag förstår att han känner så.. 

Ida hade varit det bästa för Kean att växa upp med och kasta boll med och gå ut och gå med, men det går ju inte.


Ida har hoppat mellan Vanja och Emily då jag va gravid, då jag mådde som mest illa och kunde inte ta ut henne på långa promenader, då jag fick blodtrycksfall, då Kean kom till världen, det va då jag insåg att Ulf mådde bättre, då insåg jag att vi inte kan ha kvar henne, men jag vägrar att sälja hon, vill inte! vägra!! Kan verkligen inte avliva henne, det finns inte ens som sista utväg!

'Ne då behåller vi henne' sa Ulf, men jag viste ju att det inte gick heller...

Nu bor hon hos Vanja! och jag ångrar inget! 

Ida kom "hem" några dagar då hon hade varit borta läänge, och då insåg jag att hon hälsar på hos mej, det va nästan som om att hon sa det, jag märkte på henne att hon ville ut, till hennes flock, på gården få springa som hon vill å bara ha koll på allt!

Jag såg också att hon aldrig någonsin i hela hennes liv att hon kommer att glömma mej, inte ens efter hennes liv, Jag kommer aldrig glömma henne heller.

Hon har varit där för mej hela tiden, vi tillsammans har gått igenom saker som inte många hundar och deras ägare har gått igenom.

I förrgår va jag och Ulf ute på en promenad i skogen, jätte mysigt va det!

Iallfall så tog jag denna bilden på Ida:D

Å Tack Emelie jag tror du har löst gåta på Idas problem!

Igår ringde hon och sa att de kunde ju vara så att hon blev deprimerad efter att ha löpt, jag visste inte att dom kunde det.

Hon har inte varit så förut men de kanske inte behöver vara varje löp hon blir deppig?

Men de va i all fall så jag tycket hon va, alltså deprimerad!

Jag ska endå till vet. och höra med dom.  

Imorse ringde vet. och sa att han hade inte tid med mej/ida idag, det dök upp en sak som han va tvungen att göra. Och imorgon är han inte här, så de blir till veckan jag får åka dit.

Annars idag känner jag mej slö men bättre. Fåse om jag orkar träna ikväll.

Vad ska ni hitta på?

Kan en hund ha vår-depression?

För Ida mår verkligen inte bra, hon är så seg och orkar knapp att gå i samma takt som jag, hon leker fortfarande med bollar och har inte ont i nån kroppsdel (I alla fall inte vad jag kan se/känna).  Hon tycker att det är jobbigt att gå i trappor med.

I alla fall så gick vi till vet. idag, han frågade vad hon hade för temp.. (dumma jag som inte kollade det), men vi kollade där och den låg på normal.
 
sen sa han men avvakta då,

Men jag har ju avvaktat i ca 3 veckor!

Så Ida fick en tid hos vet. på torsdag.

Sen sa dom att alla tikar blir lite annorlunda efter varje löp, men såå stor ändring borde det väll inte bli?

Nån som varit med om nått sånt?